torsdag, september 06, 2018

Så vitt jag kan se..

..så blev dom däringa lådorna jag tog in och skulle ha natur, trots allt målade vita.
Målade dom i morse.
Kände ju först att det skulle bli bra med naturfärgat.
Men i takt med dagarna som gått så har också åsikten ändrat sig.




Den lilla svart skänken målade jag ju vit tidigare och den står nu i köket,
där den stora bars ut.



I hallen blev det så här.
Rottingstolen i sin nya vita färg.
Svarta stora skänken är bortburen upp till gubbens rum.

 

Och slutligen nya tv-bänken som hämtades igår och svarta "pelarna" jag köpte målades också vita.
Även dom nu på morron.



Nöjd är jag.

Igår då..det var ett fasligt bärande och kånkande.
Sofforna från svägerskan vägde bly , stora och otympliga att bära.
Så jag fick då inga grepp alls, med mina händer som tappat gripförmågan markant.
Men till slut var dom ute på släpet , liksom en hylla hon inte ville ha kvar.
Så iväg på tippen och lasta av all bråte.
Det var inte lite, för det var gamla altanräcken m.m.
Men ååå så skönt att ha det gjort !

Sen hem till Robin och Sinicca för att hämta Ektorp-soffan och tv-bänken.
Robin 1 (våran son)hjälpte till att bära och det gick med en jädra fart.
Därifrån hem till oss för att lassa av bänken och kaffepaus.
Bära på stora vita skänken och våran tidigare tv-bänk på släpet.
(fast det skötte dom andra om medan jag satte igång kaffehurran)
Liten snabb vila, innan dom andra åkte vidare till svägerskan för att bära in allt där,
med lite ny bärhjälp av Robin 2 ( Felicias pojkvän) och Jesper (syskonbarn till gubben)
Jag blev kvar hemma för att ställa i ordning här.
Och med en fullkomligt trasig lekamen dråsade jag slutligen i soffan,
efter en varm dusch.

Som det kändes igårkväll , så trodde jag inte att jag skulle kunna röra mig idag.
Men det är inte så illa som jag trodde att det skulle bli.
Visst tusan känns det, men som sagt..inte så illa som jag trodde.
Men nu blir det nog att ta det lugnt...säger jag igen .
För sist jag skrev det , så blev det inte som det var tänkt.
Som dom säger.."är huve' dumt, får kroppen lida" och min gör det .
Nåväl..nu är det gjort och skönt att man kan ta det lugnt ett bra tag framöver,
för nu är det inga såna "måste" kvar.

Inga kommentarer: